6. Jämlikhet

Fördjupning

Vad är jämlikhet?

Målet med ett jämlikhetsarbete inom lärande är att ge alla deltagare samma möjligheter till ett tryggt lärande. Du ska aktivt skapa och ge plats åt många olika perspektiv och deltagare. Alla ska få känna sig inkluderade, rättvist behandlade, lika värda och som en del av gruppen. Jämlikhetsarbetet handlar också om att alla ska kunna ta till sig undervisningen.

Jämlikhet innebär att ingen får diskrimineras på grund av ålder, ursprung, nationalitet, språk, religion, övertygelse, åsikt, politisk verksamhet, fackföreningsverksamhet, familjeförhållanden, hälsotillstånd, funktionsnedsättning, sexuell läggning eller någon annan omständighet som gäller den enskilde som person.

Diskriminering kan handla om att känna sig orättvist eller annorlunda behandlad, obekväm eller osynliggjord, eller att ens behov av anpassningar inte beaktas.

Lika- eller likvärdig behandling?

En metod som främjar jämlikhet är likabehandling, där vi medvetet eller via olika metoder fokuserar på att behandla alla jämlikt. Det kan handla om att ge alla lika mycket talutrymme, att ställa samma frågor till alla, eller att berömma deltagarna på samma sätt.

Likabehandling kan också bidra till diskriminering eller upplevelser av diskriminering. Det kan till exempel ske om vi kräver samma sak av alla deltagare, trots att en har adhd och en annan är neurotypisk. Därför är det viktigt att identifiera när det är likabehandling som behövs i undervisningssituationen och när det är likvärdig behandling som behövs för att bidra till jämlikhet. Ibland krävs positiv särbehandling och rimliga anpassningar för att uppnå jämlikhet eftersom människor har olika förutsättningar eller på grund av sin bakgrund är i visst underläge.

Ibland används likabehandling och jämlikhet som begrepp synonymt och då är det viktigt att minnas att det inte handlar om att i alla lägen behandla alla lika. Att arbeta med frågor kopplade till jämlikhet handlar om att vara medveten om dessa skillnader och göra medvetna val för att trygga och främja jämlikheten mellan deltagarna.

Det är ditt ansvar att skapa en jämlik, öppen, trygg och välkomnande miljö för alla. 

 

Hur kan vi främja ett jämlikt bemötande?

Det är omöjligt att möta en ny människa som ett tomt blad. Vårt bemötande påverkas av vem vi är, vilken bakgrund vi har, våra erfarenheter och föreställningar om samhället och världen. För att granska oss själva i en bemötande situation behöver vi bli medvetna om hur de sociala normerna påverkar vårt sätt att bemöta andra. Normer är något vi tar för givet. De är ofta underförstådda och outtalade “regler” för, och förväntningar på hur vi ska eller inte ska bete oss i olika situationer, men också om hur olika saker och ting är. Det kan till exempel handla om vad vi omedvetet förväntar oss, önskar eller kräver av våra deltagare, men också av våra kolleger.

Organisationer använder sig ofta av en värdegrund som hjälper personalen att skapa och upprätthålla positiva normer i vardagen. Det kan till exempel handla om att stödja lärare och deltagare att ta mer hänsyn till alla och att skapa trivsel och trygghet tillsammans.

Vi bär också på negativa normer som oftast bottnar i samhällets maktstrukturer och som kan bidra till att skapa ojämlikhet mellan oss människor.

I en undervisningskontext kan det betyda att vissa deltagare eller ämnen ses som viktigare eller bättre, att vi utgår ifrån att våra studerande har samma behov eller kunskapsbakgrund - eller så önskar vi god jul, men aldrig Eid Mubarak eller så utgår vi från att någons partner är av motsatt kön eller att alla kan ställa sig upp och stå.

Vi bidrar till att upprätthålla och återskapa denna typ av normer i vår verksamhet både medvetet och omedvetet.

Vi kan delvis vara medvetna om att vi har stereotypa fördomar om grupper av människor, och som tydligt färgar våra diskussioner och vårt språk.

Vi har dessutom omedvetna föreställningar om andra och om omvärlden. De omedvetna föreställningarna är ett resultat av mentala processer, så kallade genvägar för hur vi processar information. Det betyder att vi alla bär på dem, oberoende av hur mycket kunskap vi upplever att vi har om frågor kring jämlikhet. Dessa fördomar och föreställningar dyker upp i form av grodor i det vi säger och gör, oftast utan att vi märker det.

Vi är ofta säkra på att vi lämnat dessa fördomar bakom oss, eller så är vi inte ens medvetna om de fördomar vi bär på, eftersom de ingår i större samhälleliga “berättelser” om “hur det är och ska vara”. Omedvetna förutfattade meningar kan till exempel vara att alla har gått grundskolan i Finland, har en fungerande kropp eller ingår i en familj med en mamma och en pappa.

Dessa berättelser om hur det förväntas vara gynnar ofta majoriteten eftersom de skapar en idé om att deras identiteter, livssituation och egenskaper är det “normala”. Det i sin tur påverkar hur vi uttalar oss, hur vi agerar och bidrar till omedvetna exkluderande handlingar som begränsar andras upplevelse av rättvisa, att bli sedda, vara lika värda eller bli likvärdigt behandlade.

 

För att främja ett jämlikt bemötande behöver vi ha en förståelse för normer och privilegier, och självkritiskt granska hur vi bidrar till ett ojämlikt bemötande. Det räcker inte med goda avsikter, om våra handlingar kränker en annan person. Vi behöver lära oss nya sätt att garantera ett jämlikt bemötande.  

Samtidigt är det viktigt att modigt möta olikheter och inte bidra till en ängslighetskultur. Vi gör alla misstag ibland och kan lära oss av dem. Vad är bättre än att få sina förutfattade meningar omkullkastade eller lära sig nytt om andra kulturer eller samhällsgrupper?

Vårt bemötande av deltagare

Du befinner dig alltid i en maktposition i förhållande till dina deltagare. Med den maktpositionen kommer ett ansvar som handlar om att bli medveten om ens egna omedvetna föreställningar och om att lära sig att inte bli styrd av dem. Det kan till exempel handla om att inte ta för givet att vi kan se vilket kön våra deltagare identifierar sig med, att alla är heterosexuella eller att någon inte har en funktionsnedsättning bara för att det inte syns utåt.

Omedvetna föreställningar kan ta sig olika uttryck, exempelvis via mikroaggressioner. Mikroaggressioner består av vardagliga ord, handlingar och antaganden som förmedlar stereotypa antaganden om grupper av människor, speciellt minoriteter. De uttrycks många gånger i välvilja och förknippas ofta med humor eller artighet. Men den som blir utsatt för mikroaggressioner upplever det ofta som kränkande eller obekvämt.

Mikroaggressioner kan vara frågor som “varifrån kommer du egentligen?” eller “vill du berätta mer om x då du själv har erfarenhet”. Det kan också vara kommentarer som ”vad bra svenska du pratar” eller “vi ska inte göra enda x närvarande obekväm med dessa diskussioner”.

Mikroaggressioner handlar alltså om att man ställer andra frågor och ger annorlunda kommentarer än till dem som tillhör majoriteten. Ett bra trick här är att du frågar dig själv om du skulle ställt samma fråga eller gett samma kommentar till en deltagare som inte tillhörde en minoritet eller en underrepresenterad grupp.

Mikroagressioner kan dessutom leda till minoritetsstress. Den som får minoritetsstress tyngs av upplevelser av eller rädsla för diskriminering. Det kan till exempel leda till en press på att hela tiden vara på sin vakt, vara beredd på att möta mobbning eller att bli ifrågasatt på grund av sin minoritetstillhörighet.

Du behöver vara tydlig med att du inte vill bidra till vare sig mikroaggressioner eller minoritetsstress, och att du kan behöva hjälp av de studerande med att synliggöra detta i dig själv. Det här är något du till exempel kan ta upp i början av kursen. Berätta då om varför det här är viktigt för dig och uppmana deltagarna att stöda varandra i att behandla alla likvärdigt.

Det är aldrig på minoritetens ansvar att lära majoriteten, vi behöver också själva läsa på, bekanta oss med andra berättelser och perspektiv snarare än att vänta på att denna kunskap ska förmedlas av minoriteten. För att lyckas med ett jämlikt bemötande krävs att vi både kan ta kritik då vi inte lyckas, och att vi är intresserade av att lära mer och förändras.

Vårt bemötande handlar också om hur vi delar ut talutrymme i gruppen, på vilket sätt vi delar in deltagare i grupper, hur vi återkopplar, ger beröm eller lyfter upp deltagares berättelser, tankar och funderingar.

Vi tänker många gånger att vårt bemötande är rättvist och att vi ser varje deltagare som en individ med egna behov och styrkor. Forskningen visar ändå att vi påverkas starkt av saker som vilket kön eller vilken bakgrund en deltagare har. Om du till exempel har problem med datorn eller projektorn, vem frågar du? Eller räknar du automatiskt med att den bruna deltagaren inte ska klara av uppgifterna lika bra? 

Om du har träffat en representant för en minoritet har du träffat en representant för denna minoritet.

Stöd jämlikt bemötande deltagare emellan

En viktig del av ditt ansvar för att skapa en trygg och inkluderande studiemiljö är att alltid och tydligt ingripa i olika kränkande handlingar eller kommenterar. Det kan du göra genom att tydligt ta avstånd från vad som sagts eller gjorts, och hänvisa till att undervisningsmiljön ska vara trygg för alla.

Om du är osäker vad en studerande sagt kan du beroende på situationen fråga om du hörde en kränkande kommentar eller be den studerande att upprepa vad hen sa eller fråga “gjorde/sa du x?” för att ge den studerande en chans att förklara sig.

Deltagarna har, på samma sätt som du, omedvetna föreställningar om varandra och andra människor, vilket betyder att även de säger eller gör saker som de kanske inte är medvetna om. Det är viktigt att ta detta i beaktande då du talar om något kränkande som skett. De här föreställningarna kan komma till uttryck under diskussion i gruppen, under grupparbeten, i pardiskussioner eller under pauser.

För en deltagare som tillhör en minoritet eller en underrepresenterad grupp kan en studiemiljö orsaka mycket stress. Din uppgift är att skapa förutsättningar för mer tryggare studerandemöten. Du kan främja jämlikhet i bemötandet mellan de studerande med olika metoder eller verktyg, till exempel genom att

• använda tryggare rum-principer
• höja kunskapen om normer och omedvetna föreställningar i bemötande av varandra
• tydligt ingripa i olika kränkande situationer
• lyfta upp frågor kopplade till trygghet och inkludering under kursens gång

För att skapa mer jämlikt bemötande behöver vi skapa ett klimat där det är okej att göra fel, men där både studerande och lärare tar ansvar för om det sker kränkningar eller om någon behandlar en annan orättvist.

En mer inkluderande och tillgänglig undervisningsmiljö

För att vara säkra på att vår undervisningsmiljö är trygg, tillgänglig och inkluderande behöver vi förståelse för vad som bidrar till lärande och vad som kan bli ett hinder i lärande för en deltagare.

Inkluderande undervisning

Att agera jämlikt i undervisningen handlar om att vi beaktar att det finns många olika perspektiv på världen och på de ämnen som vi undervisar i. Talar vi uteslutande ur ett västerländskt perspektiv, dominerar ett visst kön eller en viss klass i vad som presenteras eller finns det ett annat traditionellt och begränsande fokus på temat?

Vår undervisning behöver innehålla en medvetenhet om hur vi pratar om “oss” men också om “de andra” och om att vi inte ska bidra till att det görs värdering i en sådan uppdelning. Förlegade normer och föreställningar letar sig in redan i planeringen, syns i genomförandet och också i utvärderingen av vår undervisning.

Det kan ta sig uttryck i brist på representation i våra material och snäv kunskapsförmedling. Finländska undersvisningsmaterial har en tendens att återskapa en vithetsnorm och även återskapa andra normer såsom funktionalitetsnormen, heteronormen och tvåkönsnormen samt bekräfta stereotypa könsroller. Därför behöver vi vara kritiska redan i vår planering och granska våra läromedel, både våra egenproducerade och andras, så att de inte återskapar och förstärker diskriminerande strukturer.

Det kan också handla om att materialet utgår ifrån att läsaren har en viss bakgrund (vit, heterosexuell och kristen), har en viss syn på världen (ett västerländskt perspektiv) eller är finländare och känner till alla kulturella koder och referenser i den finländska kulturen.

Om vår undervisning bara innehåller ett eller några få perspektiv på oss och världen, begränsas kunskapsförmedlingen och därmed våra studerandes syn på världen och sig själva. En undervisningen som har brist på representation och ett tilltal i “vi” och “dom” kan skapa en upplevelse av utanförskap eller annorlundaskap hos studerande med minoritetsstatus eller som till hör en underrepresenterad grupp.

Vi måste fråga oss själva på vilket sätt kan vi öppna upp, lägga till eller kritisera de material och den kunskap vi använder för att skapa en läroupplevelser där studerandes syn på världen breddas och de känner sig inkluderade på rättvist sätt. Det finns mycket tips på nätet på svenska kring både utmaningar och möjligheter att göra annorlunda för att skapa en undervisning som är kritisk till begränsande normer och perspektiv. Läs på och låt dig inspireras i just de ämnen och teman som du undervisar i.

Tillgänglig undervisningsmiljö

En tillgänglig undervisningsmiljö är bra för alla, men nödvändig för vissa studerande i deras lärande. En tillgänglig undervisning handlar om allt från möjligheten att kunna ta del av undervisningen, dess upplägg och innehåll till vilka hjälpmedel vi använder i undervisningen och på vilket sätt de är tillgängliga för alla. 

För personer med funktionsnedsättning kan tillgänglighet dessutom vara en förutsättning för att de alls kan få information på förhand om kursen eller undervisningsmöjligheten – och ta sig in i undervisningsutrymmet.

Vad är tillgänglighet?

Tillgänglighet kan ses som avsaknad av funktionshinder. Personer med funktionsnedsättning kan möta olika hinder i samhället – funktionshinder, alltså det som uppstår då samhället inte är anpassat till människors olika behov.

Exempel på funktionshinder:

• Om du använder rullstol kan en trappa eller tröskel vara ett funktionshinder.
• Om du har svårt att vara uppmärksam och sålla bland intryck kan stökiga miljöer vara ett funktionshinder.  
• Om du hör dåligt kan en otextad film vara ett funktionshinder.
• Om du inte kan ta till dig information på standardspråk, kan svårbegriplig text vara ett funktionshinder.

Tillgänglighet handlar alltså om att en plats, miljö, produkt eller tjänst fungerar för alla, även för människor med funktionsnedsättning. Tillgänglighet är ett brett begrepp som omfattar flera aspekter, bland annat:

Fysisk tillgänglighet
I fysiskt tillgängliga miljöer kan personer med rullstol, kryckor, rollator eller till exempel barnvagn ta sig in och röra sig. Det behövs tillgängliga ingångar, hiss eller trappklättrare, ledstänger, tillräckligt stora utrymmen och tillgänglighetsanpassade toaletter. 

Digital tillgänglighet
Digital tillgänglighet handlar om att webbplatser och appar ska vara tillgängliga, alltså anpassade både till sin tekniska och utseendemässiga utformning så att så många som möjligt kan använda dem. Exempelvis en synskada eller nedsatt rörelseförmåga kan påverka användningen av digitala tjänster. 

Sensorisk tillgänglighet
Sensorisk tillgänglighet betyder att man beaktar personer som har utmaningar med sina sinnen och som lätt blir överbelastade i stökiga miljöer. Här spelar faktorer som belysning, färger och ljudmiljö en central roll.  Lugn och stressfrihet är viktigt. Personer med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar som autism och adhd har ofta sinnesöverkänslighet, eller intrycksallergi som det också kallas. Även personer med till exempel nedsatt hörsel behöver sensoriskt tillgängliga utrymmen. Om akustiken är dålig i ett utrymme kan det vara omöjligt för dem att höra.

Kognitiv tillgänglighet
Kognitiv tillgänglighet betyder att det är lätt att förstå och uppfatta. Information ska vara lätt att förstå, instruktioner ska vara tydliga, webbplatser ska vara enkla att navigera på och det ska vara lätt att hitta. Bra kognitiv tillgänglighet är också att det finns en person att fråga och att det finns tillräckligt med tid så att man hinner tänka efter och ställa frågor om man inte förstår. Kognitiv tillgänglighet är extra viktigt för personer med intellektuell funktionsnedsättning.

Verktygslåda: Frågor som hjälper dig på vägen >

Verktygslåda: Funkofobi >